Mästare säger att . . .

Arvet måste elimineras. Mästaren menar givetvis inte kulturarvet efter, låt säga, romarriket, utan det ekonomiska arv som världens ziljardärer lämnar efter sig den dag de bajsar ihjäl sig på den guldplätterade toalettstolen, simultant ätandes smörmos med störkaviar strösslad med levande vaktlar. Mästaren är inte heller bitter, eller gudbevare kommunist. Mästaren vet bara det du inte vet. Arv ska inte, som idag, gå direkt ner i JohnJohn Juniors lilla vaselininsmorda västficka, utan bör tillfalla en folkvald kommitté, som varje månad fördelar dessa medel till personer som har en genuint bra företagsidé. Kommittén kan aldrig bli korrupt, då den byts ut varje månad. På detta enkla sätt skulle vi A/ Slippa se tjocka postpubertala barn vid namn Ludvig af Hofgarden stå och spruta kolsyrat vin över tio förvuxna konstrytterskor. B/ Få ett friskt företagsklimat som olikt det vi har idag faktiskt skulle erbjuda till och med en Stephen Hawking utan Stephen Hawkings hjärna den där "gyllene chansen" som alla sägs ha i ett kapitalstyrt samhälle. Och om någon, mot förmodan, skulle försöka placera om sina pengar i privata fonder eller på annat sätt fördela det potentiella arvet så att det ändå tillfaller släkt alt. nära och kära, då löser vi det med den alltid lika effektiva lösningen: omedelbar giftinjektion. Kort sagt: Adios, arv. Hola, genuint entreprenörsskap utan en enda hand i farsans Boss-bralla. Ännu kortare sagt: Ultrakapitalism utan barnkostym.

Mästaren säger att. . .

Romanbygget bör avslutas. Allt fler ser det som sin uppgift att, i brist på chips, starta ett så kallat "romanbygge". Samtliga handlar om reflexioner från Thailandsresan - 98 eller känslosvallet efter det senaste kraschade förhållandet. Eller, i värsta fall, en kombination av båda. Nu till problemet: Alla kan skriva, sätta samman bokstäver till ord och meningar. Det innebär dock inte att alla dessa verbala porträtt av forna nakenbad i solnedgången och den iturivna bilden föreställande en tonårspojke med halvfet till fet hy är någon som bör pärmbindas av polska dygnetrunt-arbetare i Gdansk. Missförstå mästaren rätt, det är ok att skriva om vadsomhelst, men det är inte ok att mästaren ska tvingas utstå tanken på att folk betalar för att få läsa det. Det är med 109% säkerhet långt mer tillfredsställande att läsa den etikett som sitter fäst på nya jeansbyxor med texten: "Inspected by nr 103." än att läsa en text inspirerad av det tillfälle då ett västerländskt bröllop ägde rum på stranden i Pattaya. Mästaren menar givetvis inte heller att ditt liv är meningslöst, men att det är att likställa med en livstidsverkande huvudvärkstablett är ett faktum.

Mästaren säger att . . .

Puberteten är självvald. Då är det givetvis inte själva kroppsbytet mästaren talar om; den skinnömsning som äger rum när barn blir till jättestora barn. Snarare det ständiga snubbleri, vrål och axelsmällar alla 12 plussare ägnar sig åt fjorton timmar per dygn. En pojke mellan tolv och arton år har tre intressen: Snubbla, vråla och slå alla han träffar på axeln, alternativt i magen. Det är denna del av puberteten mästaren säger är självvald. Biologiska faktorer är en sak, att snubbla är en annan. En väg ur snubblandet, vrålandet och behovet att slå på ostbåge-lika axlar är att ta avstånd från sina jämnåriga kamrater. Uppoffringen det innebär är marginell, för att vara exakt handlar det om ett par färre diskussioner kring huruvida Pamela Andersson-scenen i Borat var äkta eller fejk och en och annan kall kväll utanför en tvärgul tants korva i Sundbyberg, två i sammanhanget ganska värdsliga saker. Mästaren säger att en man i puberteten istället bör sitta hemma och läsa Det Dialogiska Ordet, och möjligen se alla avsnitt av Chris Morris makalösa tv-serie "Jam" minst en gång i veckan. Först då kommer vi att gå en bättre värld till mötes, en värld som slipper innefatta synen av vrålande inbetweeners som står och misshandlar varandras axlar tills dom till slut snubblar omkull, dreglandes som helvetets alla hundars svårt sargade trynen. Sayonara, ofrivillig sädesavgång. Hatten av för den sädesfria framtiden.

Mästaren säger att . . .

Hudens nödvändighet är en klassfråga. Ett barn med hyresrätt på en soptipp i Sao Paolo behöver huden mer än en mullig Halo-spelande gosse i Kålltorp behöver ett mänskligt skal som skydd mot diverse luftburna sjukdomar. I ett I-land utgör hud egentligen endast ett skydd mot att få chips-salt i det enorma sår kroppen skulle utgöra utan detta elastiska överdrag. Sammanfattat kan sägas att det i det närmaste är att betrakta som ett hån mot tredje världen om du, i egenskap av tjockt barn med dator, överhuvudtaget har hud.

Mästaren säger att . . .

Folk som medvetet och konsekvent äter fiberrik kost till frukost är en sämre människotyp, som trots att vi alla är döda om 30 år envisas med att ge sitt bajs den optimala formen. Bajs har ingen "lookbook", det finns inga regler för avföringens utformning eller innehåll, något som märkligt nog har gått denna bajsfokuserade människotyp förbi. En bajskorv har inga rättigheter, och den som inbillar sig något annat kommer snart att sitta och ta en bira med en bajskorv, åka på semester med en bajskorv och, i värsta fall, hyra stuga med en bajskorv. Let bajs be bajs, var det någon som sa. En sanning mer sann än att G.Persson bor på gård med Sveriges största langare. Ciao, shitlovers.

Mästaren säger att . . .

Outbildade personer bör avlivas, men endast efter att man kontrollerat deras hemförhållanden. Om det till exempel visar sig att den outbildade har barn eller någon annan som skulle bli sorgsen vid dennes bortgång, så skiter vi i alltihop och kollar på Greys Anatomi och käkar tomteskum. Alternativt planerar vi inför nästa års Hushållsmässa i Göteborg och pruttar ur oss saker som ”Livet går vidare” samt ”Det kunde ha varit värre”, trots att det mentalt sett är värre än dramaturgin i en stum pjäs av en folkhögskole-elev.

Mästaren säger att. . .

Den så kallade ”Kossan” är avskyvärd på grund av dess vedervärdiga kropp, endast avsedd för att mätta tyska affärsmäns cancerblomstrande innanmäten på restauranger som på konferens i Hannover hänvisas till som ”magiska” och den perfekta restaurangen för en ”riktigt fin biff”. Kossan gör bäst i att skära bort kroppen och endast låta huvudet idissla gräsrötter 24/7. Men bara tills japanska affärsmän på mässa i Nagasaki festar på kokt kohuvud med grässmak. Då är även kossans huvud avskyvärt.